🏍 Allt som rör mobbning

Barn och elevombudet, den nya lagen om kränkningar

Lagen mot kränkande särbehandling började gälla den 1 april 2006. Alla skolor är sedan dess skyldiga att ha en likabehandlingsplan man följer för att stoppa kränkande särbehandling och mobbning. Om inte skolan har en sådan och om man inte stoppat kränkningar och mobbning kan den som utsätts begära skadestånd.

Barn och elevombudet

Den nya lagen om kränkningar

 

Skolagen gällande bestämmelser om hur skolan ska arbeta mot kränkande behandling

 

6 kap. Åtgärder mot kränkande behandling
Ändamål och tillämpningsområde

1 § Detta kapitel har till ändamål att motverka kränkande
behandling av barn och elever.

Bestämmelserna tillämpas på utbildning och annan verksamhet
enligt denna lag.

Diskriminering

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband
med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).

Definitioner

3 § I detta kapitel avses med
– elev: utöver vad som anges i 1 kap. 3 § den som söker annan
utbildning än förskola enligt denna lag,
– barn: den som deltar i eller söker plats i förskolan eller
annan pedagogisk verksamhet enligt 25 kap.,
– personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt
denna lag, och
– kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara
diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker
ett barns eller en elevs värdighet.

Tvingande bestämmelser

4 § Avtalsvillkor som inskränker rättigheter eller
skyldigheter enligt detta kapitel är utan verkan.

Ansvar för personalen

5 § Huvudmannen ansvarar för att personalen fullgör de
skyldigheter som anges i detta kapitel, när den handlar i
tjänsten eller inom ramen för uppdraget.

Målinriktat arbete

6 § Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje
särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att
motverka kränkande behandling av barn och elever. Närmare
föreskrifter om detta finns i 7 och 8 §§.

Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för
att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för
kränkande behandling.

Plan mot kränkande behandling

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en
plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att
förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och
elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av
dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under
det kommande året. En redogörelse för hur de planerade
åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års
plan.

Förbud mot kränkande behandling

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn
eller en elev för kränkande behandling.

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot
kränkande behandling

10 § En lärare, förskollärare eller annan personal som får
kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit
utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är
skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn.

En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn
eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande
behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla
detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt
utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i
förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas
för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Första stycket första och andra meningarna ska tillämpas på
motsvarande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha
blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på
sätt som avses i diskrimineringslagen (2008:567).

För verksamhet som avses i 25 kap. och för fritidshem som
inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet
gäller första och andra styckena för den personal som
huvudmannen utser.

Förbud mot repressalier

11 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn
eller en elev för repressalier på grund av att barnet eller
eleven medverkat i en utredning enligt detta kapitel eller
anmält eller påtalat att någon handlat i strid med
bestämmelserna i kapitlet.

Skadestånd

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina
skyldigheter enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § ska huvudmannen
dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den
kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har
orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra
fall än vid repressalier lämnas dock inte, om kränkningen är
ringa.

Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning
sättas ned eller helt falla bort.

Rättegången

13 § Mål om skadestånd enligt detta kapitel ska handläggas
enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i
tvistemål när förlikning om saken är tillåten.

I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten ska
bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat
målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Bevisbörda

14 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt
för kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar omständigheter som ger anledning att anta att han
eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, är det
huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande
behandling eller repressalier inte har förekommit.

15 § I en tvist om skadestånd enligt detta kapitel får
Statens skolinspektion som part föra talan för ett barn eller
en elev som medger det. När Skolinspektionen för sådan talan
får myndigheten i samma rättegång också föra annan talan för
barnet eller eleven om han eller hon medger det. För barn
under 16 år krävs vårdnadshavares medgivande.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om part ska gälla även den
för vilken Skolinspektionen för talan enligt detta kapitel
när det gäller jävsförhållande, pågående rättegång, personlig
inställelse samt förhör under sanningsförsäkran och andra
frågor som rör bevisningen.

När ett barn eller en elev för talan enligt detta kapitel får
Skolinspektionen inte väcka talan för barnet eller eleven om
samma sak.

16 § Rättens avgörande i ett mål där Statens skolinspektion
för talan för ett barn eller en elev får överklagas av barnet
eller eleven, om det får överklagas av myndigheten.

När rättens avgörande i ett mål som avses i första stycket
har vunnit laga kraft, får saken inte prövas på nytt på talan
av vare sig barnet eller eleven eller Skolinspektionen.

Skollagen

 

Kontaktuppgifter
BRIS hjälptelefon 020 – 116 111

Rädda Barnens föräldratelefon 020-786 786

Jourhavande kompis, telefon 020 – 222 444

Nationella hjälplinjen 020- 22 00 60

Kyrkans jourtjänst hela dygnet 031 – 80 06 50

Jourhavande adoptionskompis 020 – 54 54 30

Linje 59, för bi-, trans- och homosexuella unga 020 – 59 59 00

Jourhavande kurator 08 – 702 14 80

Jourhavande medmänniska 08 – 702 16 80

Bris- Barnen Rätt i samhället
Rädda barnen
Barnombudsmannen
Friends
Livlinan – En sajt för dig som är ung och lever nära någon som mår psykiskt dåligt.

Bristen på kunskap om hur man bemöter unga människor som mår dåligt förefaller vara den största risken att unga människor tar sitt liv.

Brita Ahlin-Åkerman på NASP har sammanställt dessa Varningssignaler, skyddande faktorer och riskfaktorer. Hon påpekar också utifrån sin forskning hur betydelsefullt det skulle vara om lärare fick utbildning i att upptäcka, förstå och agera tillsammans med föräldrar.

Varningssignaler, skyddande faktorer och riskfaktorer 

Barnkonventionen, Barnombudsmannen och DO – Diskrimineringsombudsmannen

Barnkonventionen accepterades av FN i november 1989. Tanken med konventionen är att skapa ett samhälle som i alla sammanhang respekterar barnen. Den ska också stärka barns roll både i familjen och i samhället i stort. I och med barnkonventionen så har nästan alla världens länder sagt att de ska sträva åt samma mål. Alla länder som skrivit under konventionen måste se till att alla i landet följer de regler som finns.

Barnkonventionen

Enligt lagen om Barnombudsmannen måste myndigheten återrapportera till regeringen en gång per år. Återrapporteringen består sedan 2010 av ett magasin och en kompletterande del som bara presenteras på denna webbplats.

Barnombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen

 

Skadeståndslagen – historik

Den nya skadeståndslagen: historik. En sammanfattning av Hanna Olehäll

Mobbning uppstod som begrepp 1969.

Mobbning debatterades första gången i riksdagen år 1972. Slående är att det inte har förekommit någon skadeståndsdebatt alls, vare sig på 70-, 80- eller 90-talet, i samband med att mobbningsfrågan har diskuterats. Debatten om mobbning under denna tid har enbart fokuserat på att få stopp på mobbningen; inte att ge mobboffret upprättelse i efterhand.

2001 – Mobbning prövas i rättsprocessen

Först i samband med att Johanna Rosenqvist drev en skadeståndsprocess mot Grums kommun och förlorade i Högsta Domstolen HD år 2001, så kom en skadeståndsdebatt igång i riksdagen. Detta inträffade under Ingegärd Wärnerssons tid som skolminister. Ett förslag som framfördes var att det bör förtydligas i lag vilka åtgärder som skolan är skyldig att vidta för att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning, och att skolan ska bli skadeståndsskyldig gentemot offret om dessa åtgärder inte vidtagits. Ett annat förslag var att kommunen skulle göras strikt skadeståndsansvarig för allvarlig mobbningsskada, då skolan inte lyckats stoppa mobbningen.

Första lagförslaget mot diskriminering i skolan 2003.

År 2003 framförde skol- och utbildningsminister Thomas Östros ett förslag till en ny lag, där elever som diskriminerades i skolan skulle ges skadeståndsmöjlighet. Förslaget kritiserades för att det bara gav elever som diskriminerades på vissa grunder, såsom kön och etnicitet, rätt till skadestånd. Kritikerna menade att alla elever som kränktes i skolan skulle ges samma skadeståndsrätt, oavsett på vilka grunder de trakasserades. Vid sidan om detta påtalades att mobbade elever måste ges möjlighet att driva skadeståndsprocesser gentemot overksamma skolor, utan att behöva riskera att stå för rättegångskostnaderna.

Den nu gällande lagen om rätt till skadestånd.

Den första april 2006 trädde skolminister Ibrahim Baylans nya skadeståndslag i kraft. Lagen innebär att skolan ska kunna visa att den vidtagit skäliga åtgärder mot mobbning och andra kränkningar, för att slippa bli skadeståndsskyldig. En ombudsman som är knuten till Skolverket ska kunna företräda mobbade elever i domstol, i de fall kränkningarna inte faller under diskriminering. Skadeståndslagen har kritiserats bland annat för att det inte står preciserat vilka åtgärder som skolan ska eller får vidta. Kritikerna framhåller att skolan bör åläggas att använda åtgärdsprogram mot mobbning som ger bevisad positiv effekt, och att skolan ska kunna flytta mobbare som sista utväg. Någon som helst skyldighet för skolans del att flytta mobbare förespråkas dock inte.

Mobbning är ett samlingsbegrepp för en rad olika brott.

Skadeståndsdebatten i samband med mobbning fokuserar enbart på skolans roll. Det förs ingen diskussion om att ge mobboffer ersättning på grund av att de har utsatts för brott. Ett problem i sammanhanget är, att brott sällan utreds när förövaren inte är straffmyndig. Detta medför att brott inte kan styrkas, varpå det blir nästintill omöjligt för offret att få brottskadeersättning. Ett annat problem är att föräldrar i princip bara är skadeståndsskyldiga för brott som deras barn begår, när föräldrarna har brustit i sitt tillsynsansvar. Lagen är därför verkningslös vid skolmobbning, eftersom föräldrar inte har något tillsynsansvar över sina barn under skoltid. Dessa problem diskuteras inte i mobbningsdebatten.

Är inte den mobbade ett brottsoffer ?

Sammanfattningsvis kan sägas att det var ett mobboffers rättsprocess som blev upphov till att en skadeståndsdebatt om mobbning över huvud taget kom igång. Kritik har framförts mot att den nya skadeståndslagen har betydande brister ur mobboffrens synvinkel. Ironiskt nog är kritiken hårdast från den person som initierade skadeståndsdebatten. Åsiktsskillnaderna i dagens politiska mobbningsdebatt handlar om hur skolans ansvar och befogenheter bör se ut. Ingen diskussion förs om att mobboffer bör få rätt till upprättelse på grund av att de har utsatts för brott. Detta ses inte som någon mobbningsfråga.

 

© Bikers Mot Mobbning